GRONSVARTDOTCOM | No One Likes Us We Don't Care

Den moderna fotbollen
Publicerat av Administrator den Augusti 26 2009 08:13:13

Utökad nyhet

Jag brukar aldrig komma ihåg resultat eller målskyttar från gamla matcher som spelats men det finns en match som fortfarande sitter kvar i mitt minne, det var den 22: oktober 2006 och vi spelade vår sista match på forna Gamla Ullevi som skulle rivas. Matchen slutade 1-1 och Daniel Blomgren knorrade in en patenterad frispark som han faktiskt brukade göra lite då och då. Efter matchen vandrade jag långsamt, långsamt ut från arenan och även om jag tänkte på att detta var sista gången jag någonsin skulle få stå på den underbara träläktaren på Östra Stå så var jag inte speciellt emotionell.

En banderoll där det stod ”Här ska vi stå” hade hängts ut på läktaren och i min naivitet tyckte jag väl bara att det var skönt med en ny och fräsch arena – nya möjligheter, bättre sikt och mer folk. Vad kunde gå fel?

Visst, två tråkiga år på Nya Ullevi väntade men sen, sen jävlar skulle Sverige få se på ett nytt GAIS – ett GAIS utan looser-mentalitet, ett GAIS med Sm-guld som mål och spelare som kunde slå mer än två, tre passningar i rad.

Under de här två åren utvecklades huliganlagar, nya bestämmelser och kraftigt integritetskränkande lagar mot supportrar som senare skulle bankas igenom. Lagom till vår nya arena så väntade jag på den sista säsongen som supporter, den sista säsongen där man fick stå på läktaren och visa känslor.

Den sista säsongen innan arenan var full av sponsorer och barnfamiljer, den sista säsongen innan halvtidsjippon var lika viktiga som själva matchen. Den sista säsongen innan en jumbotron hängde över planen och två jättelika, vita händer klappade i takt för att instruera publiken att göra detsamma. Den sista säsongen innan speakern manade på publiken att sjunga.

Den sista säsongen som fotbollssupporter.

Det diskuterades redan tidigare om den moderna fotbollen och hur den skulle stoppas, om det ens gick. Ett första viktigt ställningstagande var att vi verkligen skulle stå kvar på Östra Stå som vår tidigare banderolls budskap visat. Det var egentligen inget snack om saken, vi skulle ha vår ståplats på långsidan och sedan kunde DSS och övriga snällt ställa sig bakom mål om de ville, det rörde oss inte ens.

När jag klev in på Gamla Ullevi anno 2009 stod jag bakom mål, det var vår ståplats. Och visst, sikten var kanon, det var den verkligen. Men jag mådde ändå inte riktigt bra, vi hade nämligen fått vika ner oss för den moderna fotbollens framfart. Vi hade fått sälja oss, även om det var en väldigt liten del vi sålt så hade vi sålt oss. Det räckte tyvärr. Redan där visade vi att vi är till salu, vi går att köpa – vi är inte omöjliga att förhandla med.

En vän till mig, Per, säger ofta att om ger man den moderna fotbollen lillfingret så tar den hela handen. Jag trodde inte riktigt på Per, jag trodde i min naivitet att man kunde kompromissa lite och få det bästa av två världar. Nu i efterhand kan jag villigt erkänna att jag hade fel, och det så in i helvete.

Vi skulle aldrig ha vikt ner oss, vi skulle ha vägrat. Nu är det för sent, vi står och är nöjda bakom mål – så även jag – men förhoppningsvis får vi en andra chans att visa att vi inte går att köpa hur som helst. Det kan gälla vad som helst, 51 % spärren, bengaler på läktaren, polisens övervåld eller ett framtida FC Gothia – oavsett vad det gäller hoppas jag aldrig att vi viker ner oss för den moderna fotbollens framfart igen. Även om det skulle betyda att vi åker ner en division.

Jag försöker alltid säga att jag aldrig skulle sälja mig själv, att jag inte kan säljas – något som naturligtvis låter väldigt fint i teorin, även om det inte stämmer. Alla går att köpa på något sätt, till en viss grad. Men jag försöker i alla fall att vara så svår som möjlig att köpas. Och jag hoppas innerligt att alla vi inom GAIS strävar efter detta, åtminstone gällande vår egen klubb.

GAIS står inför ett vägskäl i och med den nya arenan och på mötet idag offentliggjordes detta vägskäl ganska tydligt enligt mig, rikedom och framgång (nåja…) eller hardcore-support och ytterliggare år av kräftgång.

Sponsorer och publiksiffror är viktigare än medlemmar och moral. Att ta avstånd från de egna medlemmarna och rädda skinnet utåt är viktigare än att ta oss medlemmar bakom ryggen. Vi kommer ju ändå. Vi kommer ändå åka till Gävle i minibussar, vi kommer ändå att köpa årskort nästa år. Vi är de givna, vi är kunderna som aldrig sviker, som man kan köra med lite utan att det spelar någon roll. Lite fjäsk då och då, när det passar helt enkelt. Eller som styrelsen så fint skrev, ”vi är bra när vi vill”.

Vi är bra när vi vill? Problemet är att även de givna kunderna, även de som aldrig någonsin sviker oavsett hur mycket skit de får ta någon gång kommer att svika tids nog. Till slut orkar man inte ta mer skit, till slut får man nog – då slutar även vi att gå.

Kanske är det precis vad GAIS vill, helt i den moderna fotbollens anda. Hardcore-supportrar och givna kunder ska sluta gå. Inga bengaler på läktarna, inget stök på bortresorna, inga negativa artiklar i media och framförallt inga hat-ramsor på läktaren. Det är detta som är den moderna fotbollens väg, det är så man lyckas.

Och jag kan villigt erkänna att jag är beredd att hålla med. Och om jag skulle svara genuint och ärligt på frågan om det är en snabbare, och framförallt lättare väg till framgång så svarar jag ja utan att tveka.

Frågan är bara vad ett Sm-guld betyder om fem, kanske tio år när vi inte finns kvar?

Då lever jag hellre kvar med den looser-mentaliten som jag hatar inom GAIS och insikten om att jag förmodligen aldrig någonsin kommer att få uppleva den totala euforin som ett Sm-guld med GAIS skulle innebära.

Det är som att fuska i spel, visst är det kul för stunden – och visst firar jag en seger i monopol även om jag vet att jag faktiskt fuskat – men det är inte riktigt lika kul några minuter senare. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte tvingas se GAIS vinna ett Sm-guld för att minuterarna senare inse att vi fuskat. Det hade förstört 115 år av mitt liv, ett liv jag inte ens levt.

Vänliga hälsningar
Toker